Kampen mot en ätstörning är inte lätt alla dagar.... men det GÅR!!!

publicerat i Allmänt;
Det kommer krypands igen sakta men säkert... jag känner det och för tillfället är svårt att stå emot. Men jag gör det!! Och visst är väl det huvudsaken? Jag i stort sätt tvingar mig själv fastän det ibland känns som jag skriker av ilska inom mig. Även om det inte alls är lika illa som det en gång var så har även jag dessa jobbiga dagar och nu vill jag bara skriva av mig. Vissa dagar kan jag vända det ganska snabbt genom positiva tankar, vissa dagar går det inte alls.. Varför ska det behöva vara såhär? Varför gjorde jag detta mot mig själv från hela början? Ska jag behöva ha det såhär för alltid? Att behöva ha tankar varenda gång jag äter varesig det är nyttigt eller inte? Att ofta behöva tänka två gånger eller mer? Jag är inte där jag var förut men det kanske kan sluta så igen? Eller kan det? Jag går in här och läser mina egna inlägg för att tänka om... oftast kan jag göra det men när jag läste det idag kändes det bara som tomma ord från en person som jag inte alls vet vem det är. En stark person som har mycket att ge... det är ju den personen jag vill vara varje dag! Men ibland är hon borta... de senaste dagarna har hon inte funnits alls och vem är det då som står kvar? Den deppiga, ledsna och arga mickan som är full med tankar av hat och dålig självkänsla.. en person som jag avskyr!! Jag ångrar mig något så fruktansvärt mycket nu när jag vet hur det känns att inte kunna välja bort det helt. Allting går i perioder... tänk er världens största bergochdalbana med en blandning av goda och onda tankar, sen humörsväningar på det. Ungfär så känns det vissa dagar...  Finns det en annan människa unti mig eller är det jag själv? Finns det två delar av mig? Den ena säger TRÄNA, och sluta ät... den andra säger låt bli de dumma tankarna och fortsätt kämpa. TRO PÅ DIG SJÄLV VARJE DAG! Svårt att tänka att det kan vara jag själv när jag igentligen inte alls vill tänka så.... Det är så himla skrämmande allting. Jag fick hjälp, jag har pratat med folk som kan sin sak inom detta området... det hjälpte mig då och jag var starkare än någonsin. Men nudå? Dagar som idag? Vem vänder jag mig till då? För jag vill ju inte falla tillbaka igen? Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta inte det för mina tankar dödar mig just nu!!!
 
 

 
''Allt är bra'' - Det är inte bra alls, snälla hjälp mig...
 
''Jag är bara trött'' - Jag orkar inte mer.
 
''Jag har redan ätit'' - Jag svälter mig själv.
 
''Gå härifrån!!!!'' - Visa mig att du bryr dig tillräckligt mycket för att stanna kvar.
 
''Jag mår bättre nu jag lovar'' - Det har aldrig vart så illa.
 
''Jag är okej'' - Jag vill bara försvinna!!!!!
 
Är det denna personen jag står i en kamp inför varje dag? Isåfall vill jag inte ha med mig henne i mitt 2013. Nej, jag tänker inte göra det, jag ska inte så är det bara!!!
 
Men precis så kände jag varje dag. Så nu frågar jag mig själv..... är det värt det?! NEJ! Absolut inte. Så hur ska jag nu vända detta då? Hmmm... jo, jag tänker skriva ner 10 fördelar med att vara frisk och må bra! Är ni med mig?!
 
*Man blir gladare och orkar mer
*Man kan träna för att det är kul och inte använda det som ett tvång.
*Man kan träffa och umgås med vänner istället för att isolera sig själv
*HÄLSAN kommer ALLTID före fitness i alla lägen.
*Du slipper ha ångest och smärtor i kroppen
*Man ska äta för att få träna inte träna för att få äta!!! Mycket viktigt att komma ihåg..
*Man kan vara sig själv och slipper undanflykter och lögner
*Man slipper gråta varje dag
*Man riskerar inte att skada sig själv både fysiskt och psykiskt
*Alla förtjänar att må bra och livet är för kort för att vara något annat än lycklig!!!!!
 
Nu ska jag läsa detta om och om igen några gånger för imorgon är en ny dag och då blir det nya tag med rätt inställning! Ta hand om er kära vänner och krama varandra en extra gång!
 
 

Min mamma, mitt allt och hela min värld <3

publicerat i Allmänt;
Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka dig för allting du gjort för mig, men då jag brukar få ur mig mina känslor genom att skriva så tänker jag försöka med några väl valda ord bara till dig.
 
Du har alltid funnits och finns alltid där för mig, de dagarna då jag vet varken in eller ut så står du där med öppna armar. Du har lärt mig allt jag kan, allt jag vet och hur man ska vara som person. Du har lärt mig att stå upp för det jag tycker och tänker och du har lärt mig att man alltid ska ge alla en andra chans hur illa det än kan vara. Jag vet inte vad jag hade gjort utan dig vid min sida för utan dig skulle jag aldrig vara den personen jag är idag. När hela min värld föll samman och det inte fanns någonting som kunde lysa i mörkret så fanns du där... Det är just i de tillfällerna jag bara kan titta på dig och allting runt omkring försvinner för en stund. Du har varit med om så himla mycket i ditt liv och ändå finns du alltid där för alla andra, du är en otroligt stark människa och mina allra största förebild här i livet. Jag älskar dig mamma ♥
 

Don't worry, be happy :)

publicerat i Allmänt;
Har ni tänkt på att de människor som verkar starkast också kan vara de som är de mest känsliga? Och att de som visar mest vänlighet kan vara de som blir eller har blivit illa behandlade? Ibland är de personerna som tar hand om andra hela tiden de som behöver det mest... Det är så himla lätt att dömma folk, få fel uppfattningar osv... Jag skall inte skriva att jag aldrig gjort det själv, men då jag vet hur det är att utåt försöka vara någon man inte är, och hur det känns att folk har en uppfattning om en som inte stämmer alls så försöker jag faktiskt tänka mig för innan jag har en åsikt om vad folk gör eller hur dom ser ut. Jag vet att jag kan låta väldigt djup ofta.... men på insidan är det faktiskt precis sådan jag är även om jag inte alltid utryckt mig om det som jag gör här =)
 
Nu har brorsan åkt iväg.... känns redan tomt och det känns inte alls lika roligt att julafton snart är här när du inte kommer vara med. Men jag är glad för din skull och hoppas du får ta del av massa roliga och nya upplevelser där borta. Vi ska allt kramas för dig med här hemma... Idag har jag äntligen fixat och gjort klar min kursplan som börjar i januari... så den 7e kör jag igång! Ser jätte mycket fram emot att plugga igen. Kommer att plugga heltid men samtidigt försöka jobba lite under tiden.. har även sökt jobb som intstruktör igen.. så får jag börja med det igen på helgerna hade jag blivit överlycklig!!
 
Nu skall jag sätta klockan på halv 6 för då ska jag ta en lång PW till gymmet.... sov gott kära vänner!!!
 
 
Älskade bror.. för dig skulle jag göra allt i världen ♥

<3

publicerat i Allmänt;
 
Ibland är det enda du behöver en bästa vän vid din sida.... <3

word på de!!!

publicerat i Allmänt;
 
Säger godnatt tidigt idag då jag tänker promenera till jobbet imorgon, och avslutar med att bilden får tala för sig själv. Sov gott mina vänner!! =)
 

När och hur förändras tänkandet och synen på sig själv?

publicerat i Allmänt;
Jag har ännu en gång tänkt till lite...... Man tänker ju ibland att man kanske ska misslyckas med saker och ting... eller till och med ''det skulle jag aldrig klara'' för visst har tanken slagit er någon gång också?? Men hur gör barn då?  Har ni tänkt på det? Tänker barn likadant som vi? När exempelvis ett litet barn skall ta sitt första steg så är det jätte kämpigt och troligtvis ramlar barnet på sina knubbiga och goda ben och barnet fortsätter och försöker gång på gång men han/hon ramlar och slår sig. Vad är det som får barnet att hela tiden försöka trots att han/hon misslyckas? Är det all stöd och uppmuntran från omgivningen eller är det dennes starka vilja? Tror ni någonsin att barn tänker? ”jag är inte anpassad för att göra sådant här, jag ramlade och slog min nu så nu kan jag aldrig lära mig att gå, det blir att krypa resten av mitt liv” Knappast inte, barn försöker och försöker tills de lyckas, och det gäller inte bara vid inlärning av att gå utan när det gäller alla saker såsom att cykla, simma och räkna. Varför kan inte vi tänka så? Vi är ju samma människor i samma kropp som när vi var barn, vad hände egentligen på vägen? Mötte vi på fler och större motstånd eller beror det på att vi skaffat konkurrens i vår omgivning eller beror det på att vi utvecklat vårt tänkande och våra känslor? Svåra frågor att svara på, men tänk vad allt hade varit lätt om vi använde oss av barns tänkande när det gäller inlärning av saker? Samtidigt som att misslyckas ofta förknippas med någonting som är dåligt så  är det bra att misslyckas ibland, man lär sig alltid något nytt av misstagen, utan dem hade vi aldrig utvecklats i den mängd vi gör varje dag.

Nu vill jag inte förenkla innebörden av att misslyckas, för jag vet hur det känns, för jag har varit en av dem, en av dem med dåligt självförtroende,  en av dem med dålig självkänsla, en av dem som ständigt gett kritik till sig själv. Man vet att man alltid kan göra bättre ifrån sig, man vet att andra presterade bättre, man vet att det inte var tillräckligt bra för att nå hela vägen. Men Jag tror att alla någon gång går igenom perioder av bra och mindre bra självförtroende men att man sedan lär sig hur man skall hantera det. Positiva tankar är ett sätt, men ett annat sätt är att gå in med inställningen om att man duger oavsett om det går bra eller dåligt. Ett provresultat, ett projekt eller en läxa är inte hela världen att misslyckas med, det finns så mycket värre saker i världen som kan gå sämre. Ett tips till er som ständigt känner att ni kunnat göra bättre ifrån er, så länge ni gjort ert bästa så spelar det ingen roll vilket betyg, omdöme eller resultat ni får. Jag brukar alltid tänka så, vet jag att det skulle kunnat gå bättre då har jag misslyckats, men är jag medveten om att jag gjorde mitt bästa och inte kunde prestera bättre då skall man vara nöjd. Men oavsett om man lyckas eller misslyckas med vad det än handlar om så duger man, alla duger oavsett prestation, kom ihåg en sak....att skaffa sig självkänsla här i livet och tycka om sig själv för den man är och vara medveten om att man duger är nyckeln till härlig framgång i livet.

Man ska alltid tro på sig själv i alla lägen.... tänker man i de banorna finns de ingenting som kan stoppa de =)

Hur mår ni alla där ute? Jag har fått massa fina mejl och jag uppskattar det verkligen... Lägger dock inte ut något av de här då de flesta valt att vara anonyma till omvärlden. Vilket jag helt klart förstår. Jag gjorde valet att öppna mig själv för att förhoppningsvis kunna hjälpa andra.... hoppas jag gjort det på något vis. Det finns så otroligt många fina människor, det gäller bara att inse det själv. När man väl gör det blir man lycklig.... trust me!!

 

 
Kyckling stog på schemat idag... mums! Får verkligen aldrig nog haha... tror jag skulle kunna leva på det livet ut?!? Anledningen till att jag la in en bild på vad som finns i kylen är för att det är STOR skillnad om man jämför med innan. Ibland kunde det ligga en sallad med annat smått som låg där tills de blev gammalt och ändå behövde slängas. ILLA!!!! Jag förstår inte hur jag lyckades få sån FEL syn på mat?? Det är ju det viktigaste som finns för att man ska fungera... idag tex, jag är glad för absolut ingenting.. går bara runt och ler... brukar oftast vara poisitv men allt de försvann, precis allting. SJÄLVKLART, har man ingen energi att ens tänka hur ska man kunna vara lycklig då? Det går inte ihop....
 
Som ni ser har jag gjort om lite på bloggen.. fint va? ;) lite roligare att komma in här och läsa då. Jag har tyvärr varit förkyld som bara den och väntat med att båda träna på gymmet och löpa... inte smart att köra så länge det är kvar. Men jag har skött maten så det känns bra.... ska dock vara helt ärlig mot er. Det kom en dag då vi hade myskväll med mat, godis osv.... magen svullnaden och jag låg i sängen med kramper som är svårt att ens föreställa sig. Försökte motså tanken att inte göra något dumt MEN... det hann aldrig gå så långt för jag fick sån chock att allting kom upp av sig självt.. fick rusa till toaletten och efter det fick jag panik... då det var ett tag sen något sånt här hände senast var det ingen bra känsla alls... började gråta och låg i sängen hela kvällen. SOM SAGT man faller tillbaka ibland och det är OKEJ... men försök att lära dig något varje gång så vet man bättre nästa gång. Konsekvenserna man får ta när man misshandlat sin kropp så som jag gjort så länge... INTE VÄRT!
 
Idag var jag och kollade mig hos en gynekolog.... herregud vad obehagligt det är alltså. Känner mig verkligen inte bekväm för fem öre... men det måste ju göras så det var bara att gilla läget =) låg där och skrattade som en liten flicka haha.... men hon var trevlig och nu är det gjort!! Så de där samtalet om att man har något inte lika trevligt hoppas jag att jag slipper få... herregud.. hur går det egentligen till med dedär hur många man legat med? Skulle man då ha något... ska man behöva ringa runt till de man vart med de senaste halvåret då? eller hur är det nu för tiden? Haha.... de samtalen hade jag velat höra. '' Hejhej, det var inte igår hoppas allt är bra.... HÄRLIGT då ska jag göra din dag mindre bra. Jag har klamydia och du kanske är smittad... hejdå ''MMM, nejtack hemska tanke haha fy!!! Passade på att även ta en tid för att prata med någon.. har alltid vart den som tar mig ur mina egna problem på egen hand... men just nu känner jag att det kan vara skönt att få lite stöd även om jag mår bra =) kan ju inte göra mer än gott iaf =)
 
 
OOOOOOOOH HAPPY DAAAAAAAAAAAAAAYS!!!!! :D (förutom mitt jäklans sår på läppen som gör megaont... men de är snart borta också så no worry!)
 
Jaja, nu får det vara slut på mitt babbel för en stund......  hörs snart =)

lite kvällstankar.

publicerat i Allmänt;
Varför är det ofta så att man håller kvar någon i sitt liv som man vet om att man mår bättre utan? Det är som om man är rädd att förlora något man ändå inte riktigt har? Vissa tycker de är bättre att ha ''någon'' än ingen alls.. Men i själva verket är det ju tusen gånger jobbigare att ha någon som bara finns där ibland än att inte ha någon alls? Eller har jag fel? Det är så många konstiga saker man gör även om man vet att man inte borde. Att släppa en person som funnits i ens liv kan vara väldigt svårt... och de allra jobbigaste kan ju vara när man aldrig ens vet vad som hände? När det inte finns en förklaring och man kan älta det om och om igen men kommer ingenstans. När man låter någon gå saknar man oftast den personen, men det betyder ju inte alltid att man vill ha tillbaka den personen i sitt liv.. utan saknaden blir mer som en del av vägen ur de. Ibland måste man bara glömma vad man känner och komma ihåg vad man faktiskt förtjänar... även om det är svårt.
 
För finns det inga vettiga anledningar till att hålla kvar, så är väl det iallafall en tillräckligt bra anledning att gå vidare?!
 

busy getting stronger.

publicerat i Allmänt;
''Du river med dina vassa klor genom huden på mig och du tvingar mig bortse från allting runt omkring. Du bara drar mig längre ner mot mörkret. Jag förlorar hela min värld... till bara dig, precis som du vill. Du får mig att skrika inombords och du blir tillslut min enda kärlek och min bästa vän. Du bara drar och drar tills du får mig dit du vill ha mig. Jag hatar dig. Det känns som om min hud brinner när du rör vid mig och dina blickar får mig att vilja försvinna. Jag känner mig så äcklig så fort du är i närheten. Du gör så att smärtan förvandlas till något fint och bra, du får mig att sakna den när jag för några sekunder känner mig fri. Jag blundar och tänker.... för du vet att när man blundar är då man ser och hör som bäst. Du står där bakom mig, du skriker högre än någon annan för att få mig att förstå... att jag är nära, men inte riktigt där än. Blek, ihålig och tom.... snart men inte än....''
 
Ja, det är otroligt svårt att försöka förklara hur jag kände mig. Jag blir nästan rädd själv när jag läser igenom saker som jag skrivit under hela denna tiden. Men nu är jag äntligen av med den fula rösten i mitt huvud och jag tänker aldrig någonsin släppa in den igen, ALDRIG. Jag vet inte ens hur jag ska tacka mina vänner för allting ni gjort... hur stod ni ens ut med mig?!
 
 
Jag skrev ju för ett tag sen att jag hade bestämmt mig för vad jag ville göra med mitt liv osv... till en början iaf. Tro det eller ej, men jag ska börja plugga igen........ och jag ser faktiskt fram emot det! Idag sökte jag de kurserna jag behövde för att komma igång och kommer få svar innan jul är det sagt. Så nu är det bara att hoppas på de bästa sen köra!! Fixade även till mina naglar.. mmmm vardagsnöje förnöjer visst? ;) Dagens träning blev en löprunda, lång blev den också.. men som sagt har man mat i magen är energin på topp så är det bara. Jag är glad och stolt över mig själv att jag insåg att det var mitt tankesätt det var fel på och inte mig själv som person.. Jag tränar för att hålla mig i form och för att jag tycker det är kul, men framför allt för att jag mår bra av det. Jag äter, flera gånger om dagen... och nu gör jag det så att jag KAN träna, inte för att jag måste träna bort de sen. En viss skillnad där... så tänk på de kära vänner!
 
 
 
Amen sedär ja... no more skinny ass for meeeee! Och nu menar jag självklart inte att det är fel på att vara smal. Försöker inte bli någon som helt plötsligt säger att ''kurvor ska de vara'' eller ''det är inte fint att vara pinnsmal'' tex.. för alla är fina på sitt eget sätt. MEN, jag själv till min längd hade ingen bra vikt förut och jag insåg inte det förräns väldigt sent. Så ni förstår mig rätt nu va? haha... jessica hälsade mig välkommen i klubben, får väl bara tacka och ta emot! Nu skall jag boka tvätt tid sen lägga mig i sängen, tända lite ljus och bara drömma om min nya vinterjacka som jag tänker inhandla snaaaaaart, mycket snart åh! Tuuusen kramar till er :)

life is good!!

publicerat i Allmänt;
Nu äntligen är jag påväg dit jag vill och jag har klarat hela vägen dit utan några jävla ätstörningar och inget fuskande med maten. Har till och med unnat mig det jag vill när jag faktiskt känner för det. Nu efter en rejäl lunch ska jag springa lååååångt för det får jag göra när jag har mat i maten... och inte nog med det..  jag kan ;) skriver senare!! ciaooooo!
 
 
 
maybe you shouldn't kiss and tell...... ;)

holaaaaaa!

publicerat i Allmänt;
Vaknade upp med solen i ögonen och ett leende på läpparna.... för IDAG ÄR MINA VÄNNER HEMMA!!!!! Som jag längtat... haha är så glad att jag nästan spricker! Mitt morgonkaffe gjorde susen och nu blir det en springtur sedan hem till käraste torslanda... blir ju inte alltför ofta man åker ut dit längre om det inte är för jobbet. Skriver lite senare men ville bara säga......
 
HEY, I JUST MET YOU AND THIS IS CRAAAAZY, SO HERE'S MY NUMBER.. SO CALL ME MAYBEEE!!!!
 
 
peace and love amigos!
 
 

livet fortsätter utan ätstörningar... men det gäller att kämpa ändå!

publicerat i Allmänt;
Jag vet att jag bara skriver då och då men jag försöker fortfarande på bästa sätt jobba mig tillbaka med den inre delen... alla tankarna och synen jag har på mig själv. Jag tror att detta är den svåraste delen i vägen tillbaka. Jag lever mitt liv till en viss del som jag gjorde innan igen, men att göra det helt kommer att dröjja. För trotts hjälpen jag fått att ta mig ur det allra värsta så finns det mycket kvar att jobba på. Det kommer nog sitta i ett bra tag, så det gäller att kämpa kämpa kämpa varje dag. Det är en del som skriver till mig, har frågor om olika saker, undrar hur allt gått till de senaste, hur jag hanterar vissa situationer osv.... Något många undrar är hur det går att äta så många gånger om dagen som jag gör nu och om det inte är svårt då jag knappt åt något alls förut. Och självklart är det svårt... I början grät jag mig igenom det, men bestämmer man sig och står fast vid det så går det! Jag mår faktiskt mycket bättre av det, magen känns inte alls lika svullen och det gör heller inte ont. Titta på dessa bilderna så kanske ni förstår varför jag hellre väljer att äta flera gånger om dagen istället för en då det slutar såhär...
 
 
 
Dessa bilderna är inte tagna idag men så här uppvullen blir min mage om jag inte följer mina scheman och äter som jag ska. Dvs minst fyra eller fem gånger om dagen beroende på vad jag tränat och inte. Det blir ju liksom en chock för min kropp om jag väljer att äta mer vid ett tillfället istället för mindre portioner flera gånger då den inte alls är van vid att ha det så. Så även om det är svårt väljer jag hellre att göra det än att det blir såhär för ni anar inte hur  fruktansvärt ONT det gör. Det blir stenhård från precis under brösten enda ner till låren känns det som, för så svullen blir den. Tyvärr... Jag har förstört så mycket för mig själv under den här tiden som jag får ta konsekvenser för idag... Och jag lovar er, det är helt klart INTE värt det. I nästa inlägg ska jag lägga in hur det ser ut efter att jag ätit  så många gånger om dagen i en hel vecka så kanske ni kan se med egna ögon varför det är SÅ himla fel det ni gör. Jag VET att det är svårt att tänka i de banorna, men om ni kan se det såhär på bilder kanske ni kan tänka lite annorlunda... det är väl värt ett försök iallafall?!
 
 
Idag en stund efter middagen tog jag mig en kvällsrunda på 8 km... snabbt gick det också! Jag hade sån energi att jag kunde nog sprungit ett tag till. Men den rundan kändes som ett bra avslut på denna kvällen. När jag kom hem fick det sedan bli Kalkon och youghurt med russin, mmmm så gott! Så jag ligger nu i sängen mätt och belåten ;) underbar känsla vill jag lova, för att försöka sova när man är helt tom... det är verkligen inte lätt.
 
Idag har jag även kommit fram till vad jag ska göra av mitt liv och vad jag vill göra i framtiden... tagit tag i de jag behöver för att ta mig framåt så nu ska de allt bli ordning på saker och ting. Skriver mer om det när de är  helt klart =) Hur mår ni där ute? Försöker svara på allt så mycket och ofta jag bara kan... men jag läser faktiskt era bloggar när jag ser att ni skrivit och jag tror på er! För som jag sagt vet inte hur många gånger nu... kan jag så kan ni också! Idag ringde mina ÄLSKADE fina vänner som vart ute och rest i 3 månader... DOM ÄR HEMMA och ingenting får mig på bättre humör än det. Kommer hålla om er och aldrig släppa haha (troligtvis släppa en och annan tår också som den mes jag är hehe).... När jag behövde någon där så var ni närmast även om ni var de som var längest bort.... tackar gud att jag har er! IMORGON SKA VI KRAMAS så nu tänker jag sova så tiden går fortare... ta hand om er där ute så länge =)
 
 
Dessa helt underbara rosorna med ett fint kort och en nalle på satt på dörren när jag kom hem från jobbet en dag då allt var som värst.. Det gjorde hela min vecka och är tacksam till tusen för allt ni gjort för mig även om ni var någon helt annanstans, kommer aldrig glömma det. love you friends.

Hur vet man vilken väg som är värd att gå?

publicerat i Allmänt;
När hjärtat och hjärnan har två skilda åsikter, då blir inte livet lätt, då blir inte vardagen lätt, då är ingenting roligt längre.  När hjärtat och hjärnan säger två olika saker blir det svårt, vilken skall man lyssna på? Den ena av dem tar alltid ”ängeln rollen” och den andra tar alltid ”djävuls rollen” och hur mycket man än grubblar så kommer man inte fram till om det är hjärtat eller hjärnan man skall lyssna på. Detta händer mig dagligen, mitt hjärta säger sväng höger, medan min hjärna skriker vänster. Det sägs att man alltid skall lyssna på sitt hjärta för då kommer man längst, men samtidigt vem säger att hjärnans instinkter inte kan ta en ännu längre? Så många gånger jag har följt mitt hjärtas ord och så många gånger det har gått fel. Hjärtat kanske inte alltid har rätt, istället kanske man skall lyssna på de impulser som hjärnan ger signaler om?  De mitt hjärta alltid vägleder mig om är kärlek! Kärlek?! Vad är det? Och varför är det så svårt att hantera? Hjärtat säger en sak, ta hans hand, en gång för alla och släpp aldrig mer, medan hjärnan säger att jag skall vandra min egen väg och inte släppa in någon när tiden inte är inne. Med tiden har jag insett att man måste våga förlora även om man allra helst vill vinna, för det gör en starkare. Alla utmaningar gör en starkare. Så nästa gång mitt hjärta och hjärna har två skilda åsikter skall jag för ovanlighetens skull lyssna på min hjärna och se hur långt den tar mig. Kanske upp till månen.. det återstår att se.

 

För kom ihåg, om du har styrkan att förlora, har du vunnit allt ändå.

Battlefield.

publicerat i Allmänt;
Så himla bra... min nya favorit låt med Jordin Sparks! Har säkert lyssnat på den 20 gånger idag haha! Dagen blev iallafall lite bättre ändå, skönt det! Det fick bli Bulgur, torsk, broccoli och kokta morötter till middag vilket kändes helt okej så tror inte det är där det hela ligger och klämmer. Som jag sa märker jag dock att jag tar maten och träningen som en trygghet ibland när jag mår dåligt över något annat. Det är just det som inte får hända för det kan nog ligga en hel del i det till varför det hela startade från början. Man på något konstigt sätt gömmer sig bakom det för att det lindrar de andra som gör ont och gör en ledsen... man koncentrerar sig liksom på det istället för att tänka på det man igentligen mår dåligt över. Man hittar något som man tror man kan ha kontrollen över fast man igentligen inte har det alls... något man tror att man styr själv och något man själv bestämmer hur stark eller svag man själv tillåter sig att vara... men sen tar det över och kan gå för långt som det gjorde i mitt fall. Så istället för att lägga ner min energi på dåliga tankar hela dagen bestämmde jag mig för att fixa i lägenheten.... Drog ur hela gaderoben, rensade, tömde sommarkläder, och vek in allting så nu ser det fint och städat ut igen. Bokade även tvätt tid, och sen kom min min kära styvfar och hans bror för att sätta upp tvn i sovrummet... Så nu kan man ligga här och mysa på kvällarna istället =) Ska köpa massa doftljus imon åh längtar! 
 
 
Jag tänker på en annan sak. Varför vill man ofta ha det man inte kan få? Tex när man dejtar eller träffar någon.. Varför blir det ofta mindre intressant när den andra visar intresse? Inte alltid, men ofta... Och varför dras man ofta till det som är svårt och krångligt... blir det mer spännande eller varför vill man ha det där spelet?! Ibland är det inte ens roligt att ''spela'' men ändå gör man det hellre än att prata med någon som faktiskt visar intresse tillbaka? Allt de där är så konstigt. Jag tror jag saknar någon jag inte borde göra... men tids nog försvinner det också. Tiden läker alla sår och så har det alltid varit... även om det kan kännas som en evighet så har de mesta ett slut.
.
 
Ni kanske förstår att det tog ett tag? Haha SÅ tråkigt...
 
 
Tusen tack för hjälpen underbara är ni! Nu skall jag lägga mig så jag orkar träna tidigt imon.. natti!

Ny dag nya dag!

publicerat i Allmänt;
För visst var det så jag sa igår? Har dock fortfarande kvar samma känsla... vet inte vad det är? Något tynger ner mig. Hatar att känna såhär men jag vet också att ser man framåt så blir det alltid bättre. Då jag är ledig började jag min dag med en springtur i regnet... alltid uppfriskande, sen blev det en sen frukost... Kaffe, lite keso med ägg och russin.. hade behövt mer men det tar emot för tillfället. Igår var en riktigt dålig dag och jag gjorde inte alls som jag tänkt.. idag skulle ju bli bättre? Jag som vart så glad de senaste.. vad händer? Det är väl inte påväg igen.. Åh, denna känslan skrämmer mig men jag ska stå emot, jag bara ska göra det! För som jag sagt innan, jag tänker INTE hamna där jag en gång var.. inte nu. Det har varit en lång väg hit och det tänker jag inte förstöra. Så är det bara... Nu skall jag laga en riktig middag och jag tänker njuta av den för det är jag värd =)
 
 
Åh, jag längtar till julen gör inte ni det?!?!
 
 
Puss på er och stay strong!!!

Idag är en sån dag...

publicerat i Allmänt;
Då allt känns hopplöst....
 
Tiden går så himla fort hela tiden och ibland känns det som man inte hänger med riktigt. Sedan ett bra tag tillbaka har mitt liv varit väldigt upp och ner. De flesta dagar helt underbara.. men vissa inte alls bra. Det som skrämmer mig nu är att jag jag märker att så fort det händer något som gör mig deppig eller ledsen så hör jag tankarna komma.... Jag ÄR starkare nu än förut och kan hantera det på ett helt annat sätt, men jag blir rädd av att fortfarande ha tanken att det kanske en dag lyckas ta över mig igen. Även fast jag kommit långt och vet att det är bättre såhär så vet jag om att dessa jobbiga dagar kommer att följa med mig då och då... De kommer att finnas där varesig jag vill det eller inte. Idag är en sån dag. Jag ville inte kolla mig i spegeln, Jag kände inte för att gå ut och springa men gjorde det ändå, jag ville verkligen gå efter mitt schema men tog ändå en portion mindre, och jag ville tänka positivt men idag gick det bara inte. De senaste inläggen jag skrivit har bara vart positiva och jag har vart ganska stabil, men måste också dela med mig av de som är mindre bra....
 
Imorgon är en ny dag och då kommer jag ta nya tag, men just nu vill jag bara sova känns det som.. 
 
Vi alla faller ett steg tillbaka ibland men det gäller att vara stark och att våga hoppas när ens tro är som svagast...  Så kämpa på, det tänker jag göra!
 
 
 
HAPPINESS IS A CHOICE, MAKE IT!

Att vara stark..

publicerat i Allmänt;
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta  eller att alltid kunna.  Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest. Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller 
att alltid lyckas. Att vara stark är att se livet som det är att acceptera dess kraft och ta del av det att falla till botten, slå sig hårt och komma igen. Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast. 
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.  
 

Så alla dagar behöver inte vara bra för att det ska bli bra i slutändan. Man faller tillbaka men det är helt okej för man tar sig upp igen. Jag vaknade och trodde detta skulle bli en sån jobbig dag, allt kändes bara tungt... men fick tänka om.. det är ju upp till mig själv eller hur? Jag kan ju inte sitta här och skriva att du själv väljer själv hur saker och ting ska vara och att allting blir man gör det till om jag själv ska göra precis tvärtom? NEPPS, det funkar inte så. Så håll huvudet högt och stå på dig!! Kom precis på att jag ska ta en springtur med Dead By April på högsta volym, storstäda och sedan träffa min underbara vän Sandra. Aaaaah ser ni? Där gjorde jag allt en snabb vändning och min dag är genast mycket bättre haha... humörsvängningar it is!!!!
 
 
Söndagar kan ofta bli deppiga och tråkiga.... ändra på det då!! Ta hand om er =)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Du är SÅ mycket mer än en siffra på vågen, så tänk om!!

publicerat i Allmänt;
Tycker du inte om dig själv när du kollar dig i spegeln? Får du panik och känner att alla tankarna börjar komma.... tänk då efter, är det verkligen dig själv det är fel på? Ditt utseende? Eller är det ditt sätt att tänka på dig själv? Förstår du skillnaden där? Lika väl som ''allt blir vad man gör det till'' så gäller det samma med tankesättet. Försök att vända allt de negativa till något posetivt. DET är det första man måste ta tag i... att ändra sitt sätt att tänka. Jag har fått höra många gånger att jag kollar mig själv i spegeln jämt... kommentarer som ''vad hade du gjort om det inte fanns några speglar'' Hmm, ja.... troligtvis inte stått framför och letat efter alla fel jag har iallafall. Man bildar ofta en egen uppfattning om någon man träffar, absolut ingenting konstigt med det... MEN att dömma någon efter ens egen uppfattning är en helt annan sak. De jag försöker komma fram till här är att utåt kanske det såg ut som jag jämt speglade mig för att jag tyckte jag såg bra ut, för att jag gillade det jag såg. Men så var ju fallet inte alls utan det var ju precis tvärtom! Men NU, istället så försöker jag se allt det jag faktiskt gillar när jag ser. Jag är inte lika liten som förut.. men det är helt okej.... Jag kan inte längre ha på mig byxor jag kunde ha när jag var 13, jag får inte längre på mig min ynsta brors jeans utan några problem, jag köper inte längre XS eller XXS på alla mina kläder, jag kan inte längre säga till mina vänner varenda gång jag testade något att det ''är för stort''. Jag kan absolut inte längre skippa en måltid och jag kan inte längre alltid vara den som är smalast. Men vet ni vad... det är också helt okej för jag mår bra igen... Jag ler på dagarna istället för att gå runt som ett spöke.  
 
Då det är Kanelbullens dag just idag förstår jag att det kanske inte varit den lättaste dagen för många av er, sånna här dagar är ju något av de värsta som finns när man väl är där man är. ALLA situationer och tillfällen som har med mat eller att äta överhuvudtaget att göra är ju pest och pina... JAG VET, men det är faktiskt inte så farligt om man bara vågar, tro mig.... Det känns skrämmande nu, men visst skulle ni mest av allt bara vilja sitta med, umgås och kanske ta en bulle om man nu skulle vilja? Det är själva grejen.. man missar så himla mycket. FÖR VADÅ? Ligga hemma och gråta? Träna? Ligga i sängen för man inte har någon energi? Eller ta sig i kragen och gå dit för att sitta och pinas och låtsas som allt är okej? VAD ÄR DET FÖR LIV? Erat livet är här och nu.... ta vara på det!!! Du kommer aldrig få tillbaka den här tiden i ditt liv för tiden bara rinner iväg. Allting går så fort och snart har den bara passerat. Vad har du då att se tillbaka på? TÄNK efter.. hur vill DU se tillbaka på ditt liv? Vill du skapa fina minnen med din familj och dina vänner? Vill du tänka tillbaka med ett leende och önska att du kunde spola tillbaka. Vill du kunna berätta för dina barn eller barnbarn vilket otroligt liv du faktiskt haft? DET VILL JAG och det tänker jag göra också. MAN LEVER EN GÅNG, och det livet är här och nu! Det är DU som är ditt eget problem, vilket gör att du själv är den som kan lösa det. 
 
Det finns så mycket positivt med att lägga ner skiten....
 
Du slipper planera en hel vecka vad du ska äta om dagarna... (eller inte äta)
 
Du kan vara med på födelsedagsfirande, jul, påsk och alla dessa underbara högtider och NJUTA
 
Du kan ta emot komplimanger och faktiskt tro på dom
 
Du kan kolla dig i spegeln och le
 
Du kan umgås med familj och vänner på riktigt
 
Du kan träna för att det är kul inte för att det är ett tvång
 
Du slipper all tvång, alla måsten, och all ångest
 
Allting handlar inte om mat, träning och vikt
 
Du kommer inte en dag att ramla ihop
 
Du kan få barn, då ofta mensen försvinner 
 
Du kommer inte leva ditt ''liv'' som någon annan utan som dig själv
 
Skulle kunna skriva massor av anledningar....men visst låter de fria? Jag hade ofta den tanken... ''om det ändå kunde vara så'' Om jag ändå kunde bli den jag var förut, och om jag ändå kunde bli få bli glad igen. MEN DET KUNDE JAG OCH DET KAN DU MED! DET GÅR JAG LOVAR! 
 
Igår hade vi myskväll och bakade, MASSOR med bullar och det luktade så gott.... förut hade jag väl suttit och pinat mig igenom det men NU var det helt underbart. Att bara umgås och skratta. 
 
 
 

Det handlar inte om hur vi påverkas av våra problem, vad det än nu kan vara. Det handlar om hur vi hanterar dom och gör något åt det. Kom ihåg att nyckeln till lycka är du själv.

 
 
 

Skiten skrämmer mig.

publicerat i Allmänt;

Jag minns som igår när allting började, jag minns hur jag började se på mig själv och min kropp med helt andra ögon. Jag lyssnade inte på någon och tyckte absolut inte att jag dög som jag var. Jag tappade greppet och kontollen över mitt liv helt när det enda jag fokuserade på var att gå ner i vikt, vilket jag gjorde också. Jag rent ut sagt r a s a d e. Inte bara vikten... utan hela jag som person. Min familj och mina vänner reagerade självklart men de blåste jag bara bort som vinden. Den enda jag ville var att vara liten och smal, för det var den enda som fick mig att känna mig glad. Nu i efterhand kan jag se bilder och bli riktigt ledsen, jag får ont i hela hjärtat verkligen. Hur i helvete kunde jag göra så mot mig själv? Och mot alla runt omkring mig? Jag behandlade inte bara mig själv illa utan även de som var i min närhet. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det. Det finns så många stunder som jag skulle göra ALLT för att radera och det finns många tankar och ord som jag önskar var osagda. Men det går inte.... Jag trodde att jag hade kontroll hela tiden, och hade jag inte tagit mig ur detta vet jag inte hur det hade slutat för jag var verkligen NERE på botten. MEN, jag har en riktigt stark vilja som gjorde att jag lyckades tillslut. NI KAN MED! Sluta tryck ner er själva och inse att ni är fina precis som ni är. En person kanske inte har allt, men ALLA har något... varför inte fokusera på de som man faktiskt är nöjd med? Jag har slutat leta efter alla fel. INGEN är perfekt, ingen. Så varför sträva efter något som är omöjligt? VARFÖR lägga ner sin energi och tid på de dåliga när det finns så mycket bra? Varför försöka sträva efter perfektion när ingen ens vet vad innebörden betyder? För vad är det igentligen? Alla ser perfektion med helt olika ögon. Ställ er framför spegeln hemma och tänk... DET HÄR ÄR JAG, OCH FAN VA BRA JAG ÄR! Det har jag gjort... visst, det låter löjligt men snälla. GÖR DET BARA och skaffa fram den viljan som finns där inom dig att TRO PÅ DET och TRO PÅ DIG SJÄLV!!! Det är SÅ viktigt så ni anar inte. Jag brukade straffa mig själv så ofta förut, jag hade en röst inom mig som sa till mig att jag måste nå en viss gräns innan jag kan få vara lycklig igen. Jag vågade inte berätta för någon hur det verkligen låg till då jag trodde folk skulle tro jag blivit galen.. vilket jag kanske till och med blev ett tag. Innerst inne visste jag väl att jag inte var så stor som jag faktiskt tyckte och kände mig hela tiden, men det spelade ingen roll för jag var fast i den onda cirkeln och kunde inte ta mig ur den. Jag var så trött på all ångest att jag bara ville försvinna, allt jag önskade var att jag kunde gå tillbaka till tiden jag knappt brydde mig om det. Då jag kunde äta utan att må dåligt, då jag faktiskt kunde njuta. Jag blir SÅ ledsen när jag läser detta jag skrivit...

 

Till rösten i mitt huvud: som min värsta fiende....

Förstår du vad du gör mot mig? Vad du har gjort med mitt liv och hur mycket du har förstört?! Du har gjort så jag tappat mig själv helt. Nu sitter jag här ensam, ensamast i hela världen. ÄR DU NÖJD NU? Är du nöjd nu när du har fått som du vill... är du nöjd nu när jag ligger ensam hemma och gråter varenda dag och kväll.. Är du nöjd nu när jag gömmer mig hemma istället för att umgås med mina vänner? Nu när jag isolerar mig från den riktiga världen som finns där ute? Du gör så att jag tränar fastän jag inte orkar, du får mig att springa så jag knappt kan stå och du gör så jag har ont i hela kroppen. JAG STÅR INTE UT MER! Du lyssnar ju aldrig och du bara tar och tar.... Du tvingar mig att svälta när jag igentligen är hungrig och du slutar inte förräns jag ligger på botten eller gör som du vill... Du skrattar åt mig och ler mig när jag har sån ångest att jag bara vill försvinna. Du lever på min panik och du njuter av att se mig gå bakåt istället för framåt och jag hatar dig för det, jag hatar dig för att du aldrig vill mig väl. JAG HATAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET! Jag hatar att du tagit ifrån mig alla de lyckliga stunderna, jag hatar att du har fått mig att aldrig någonsin vill gå utamför dörren eller lämna min säng. Jag hatar att du fått mig att vakna upp på morgonen för att inse att jag faktiskt lever, och att det inte är en hemsk mardröm. Jag HATAR att du fått mig att tro att folk kollar för de tycker jag tränat för dåligt eller ätit för mycket. Jag hatar att du gjort så jag inte kan träffa mina vänner, jag hatar att du gjort så jag inte ens vill visa mig på gymmet längre, jag hatar att du gjort så jag inte vill vara med och fira mina vänner när de fyller år och jag HATAR att du gjort så jag förstörde hela min julafton och att jag behandlat mina nära illa. Du skrämmer mig något så fruktansvärt mycket.... JAG HATAR ALLT MED DIG FÖR DU HAR FÖRSTÖRT ALLT FÖR MIG!!!!!!!

 

Till rösten i mitt huvud: Som min ''vän'' 

Du har funnits där för mig länge nu... i alla lägen. Snart lämnar du mig och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på det? Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna leva mitt liv utan dig? Du har varit min närmsta vän så himla länge så det känns bara jätte konstigt att du ska lämna mig? Vem ska säga till mig vad jag ska göra? Och vem ska fatta mina beslut när jag inte längre har dig som säger till mig? Jag har lagt ner all min tid, själ och all min energi på dig för jag vet att du funnits där för mig. Du har gjort så min smärta försvunnit alla gånger, så hur skall jag kunna hantera de situationerna när jag inte kan lägga över det på dig? Vem ska jag vända mig till när du inte finns där längre? Vem ska puscha mig när jag inte orkar träna? Och vem ska finnas där när jag vill äta precis vad jag vill och hur mycket jag vill? Tänk om det går för långt.... tänk om jag inte har någon gräns och allting slutar med kalabalik. Vem ska finnas där för mig när jag behöver det som mest och vem ska stå bakom mig när jag står på egna ben? Vem.....? Jag vet att du en dag kommer att lämna mig, och det skrämmer mig mer än någonsin för jag minns inte längre hur livet är utan dig. 

 

Som ni vet blir det en slags hatkärlek.... och med tanke på dess båda starka viljor så är det inte konstigt att man inte kan kontrollera sig själv. Men vet ni vad.... Jag läste den översta texten om och om och OM igen flera gånger om dagen i flera veckor. Det är SÅ SANT... nu i efterhand kan jag ju göra precis allting som jag saknade förut? Jag KAN umgås med mina vänner när jag vill, jag kan skippa träningen om jag skulle känna för det. Jag kan vara med på myskvällar, utekvällar och jag KAN vara med på mina vänners födelsedagsfirande!! Förstår ni vilken LYCKA det är?! Bara tanken av att jag är där jag är just nu får mig att vilja skrika ut inför hela världen hur stark jag faktiskt blivit!!!!

 

 
Jag valde att vara lycklig..... vad väljer du?!