Tycker du inte om dig själv när du kollar dig i spegeln? Får du panik och känner att alla tankarna börjar komma.... tänk då efter, är det verkligen dig själv det är fel på? Ditt utseende? Eller är det ditt sätt att tänka på dig själv? Förstår du skillnaden där? Lika väl som ''allt blir vad man gör det till'' så gäller det samma med tankesättet. Försök att vända allt de negativa till något posetivt. DET är det första man måste ta tag i... att ändra sitt sätt att tänka. Jag har fått höra många gånger att jag kollar mig själv i spegeln jämt... kommentarer som ''vad hade du gjort om det inte fanns några speglar'' Hmm, ja.... troligtvis inte stått framför och letat efter alla fel jag har iallafall. Man bildar ofta en egen uppfattning om någon man träffar, absolut ingenting konstigt med det... MEN att dömma någon efter ens egen uppfattning är en helt annan sak. De jag försöker komma fram till här är att utåt kanske det såg ut som jag jämt speglade mig för att jag tyckte jag såg bra ut, för att jag gillade det jag såg. Men så var ju fallet inte alls utan det var ju precis tvärtom! Men NU, istället så försöker jag se allt det jag faktiskt gillar när jag ser. Jag är inte lika liten som förut.. men det är helt okej.... Jag kan inte längre ha på mig byxor jag kunde ha när jag var 13, jag får inte längre på mig min ynsta brors jeans utan några problem, jag köper inte längre XS eller XXS på alla mina kläder, jag kan inte längre säga till mina vänner varenda gång jag testade något att det ''är för stort''. Jag kan absolut inte längre skippa en måltid och jag kan inte längre alltid vara den som är smalast. Men vet ni vad... det är också helt okej för jag mår bra igen... Jag ler på dagarna istället för att gå runt som ett spöke.
Då det är Kanelbullens dag just idag förstår jag att det kanske inte varit den lättaste dagen för många av er, sånna här dagar är ju något av de värsta som finns när man väl är där man är. ALLA situationer och tillfällen som har med mat eller att äta överhuvudtaget att göra är ju pest och pina... JAG VET, men det är faktiskt inte så farligt om man bara vågar, tro mig.... Det känns skrämmande nu, men visst skulle ni mest av allt bara vilja sitta med, umgås och kanske ta en bulle om man nu skulle vilja? Det är själva grejen.. man missar så himla mycket. FÖR VADÅ? Ligga hemma och gråta? Träna? Ligga i sängen för man inte har någon energi? Eller ta sig i kragen och gå dit för att sitta och pinas och låtsas som allt är okej? VAD ÄR DET FÖR LIV? Erat livet är här och nu.... ta vara på det!!! Du kommer aldrig få tillbaka den här tiden i ditt liv för tiden bara rinner iväg. Allting går så fort och snart har den bara passerat. Vad har du då att se tillbaka på? TÄNK efter.. hur vill DU se tillbaka på ditt liv? Vill du skapa fina minnen med din familj och dina vänner? Vill du tänka tillbaka med ett leende och önska att du kunde spola tillbaka. Vill du kunna berätta för dina barn eller barnbarn vilket otroligt liv du faktiskt haft? DET VILL JAG och det tänker jag göra också. MAN LEVER EN GÅNG, och det livet är här och nu! Det är DU som är ditt eget problem, vilket gör att du själv är den som kan lösa det.
Det finns så mycket positivt med att lägga ner skiten....
Du slipper planera en hel vecka vad du ska äta om dagarna... (eller inte äta)
Du kan vara med på födelsedagsfirande, jul, påsk och alla dessa underbara högtider och NJUTA
Du kan ta emot komplimanger och faktiskt tro på dom
Du kan kolla dig i spegeln och le
Du kan umgås med familj och vänner på riktigt
Du kan träna för att det är kul inte för att det är ett tvång
Du slipper all tvång, alla måsten, och all ångest
Allting handlar inte om mat, träning och vikt
Du kommer inte en dag att ramla ihop
Du kan få barn, då ofta mensen försvinner
Du kommer inte leva ditt ''liv'' som någon annan utan som dig själv
Skulle kunna skriva massor av anledningar....men visst låter de fria? Jag hade ofta den tanken... ''om det ändå kunde vara så'' Om jag ändå kunde bli den jag var förut, och om jag ändå kunde bli få bli glad igen. MEN DET KUNDE JAG OCH DET KAN DU MED! DET GÅR JAG LOVAR!
Igår hade vi myskväll och bakade, MASSOR med bullar och det luktade så gott.... förut hade jag väl suttit och pinat mig igenom det men NU var det helt underbart. Att bara umgås och skratta.
Det handlar inte om hur vi påverkas av våra problem, vad det än nu kan vara. Det handlar om hur vi hanterar dom och gör något åt det. Kom ihåg att nyckeln till lycka är du själv.