Det kommer krypands igen sakta men säkert... jag känner det och för tillfället är svårt att stå emot. Men jag gör det!! Och visst är väl det huvudsaken? Jag i stort sätt tvingar mig själv fastän det ibland känns som jag skriker av ilska inom mig. Även om det inte alls är lika illa som det en gång var så har även jag dessa jobbiga dagar och nu vill jag bara skriva av mig. Vissa dagar kan jag vända det ganska snabbt genom positiva tankar, vissa dagar går det inte alls.. Varför ska det behöva vara såhär? Varför gjorde jag detta mot mig själv från hela början? Ska jag behöva ha det såhär för alltid? Att behöva ha tankar varenda gång jag äter varesig det är nyttigt eller inte? Att ofta behöva tänka två gånger eller mer? Jag är inte där jag var förut men det kanske kan sluta så igen? Eller kan det? Jag går in här och läser mina egna inlägg för att tänka om... oftast kan jag göra det men när jag läste det idag kändes det bara som tomma ord från en person som jag inte alls vet vem det är. En stark person som har mycket att ge... det är ju den personen jag vill vara varje dag! Men ibland är hon borta... de senaste dagarna har hon inte funnits alls och vem är det då som står kvar? Den deppiga, ledsna och arga mickan som är full med tankar av hat och dålig självkänsla.. en person som jag avskyr!! Jag ångrar mig något så fruktansvärt mycket nu när jag vet hur det känns att inte kunna välja bort det helt. Allting går i perioder... tänk er världens största bergochdalbana med en blandning av goda och onda tankar, sen humörsväningar på det. Ungfär så känns det vissa dagar... Finns det en annan människa unti mig eller är det jag själv? Finns det två delar av mig? Den ena säger TRÄNA, och sluta ät... den andra säger låt bli de dumma tankarna och fortsätt kämpa. TRO PÅ DIG SJÄLV VARJE DAG! Svårt att tänka att det kan vara jag själv när jag igentligen inte alls vill tänka så.... Det är så himla skrämmande allting. Jag fick hjälp, jag har pratat med folk som kan sin sak inom detta området... det hjälpte mig då och jag var starkare än någonsin. Men nudå? Dagar som idag? Vem vänder jag mig till då? För jag vill ju inte falla tillbaka igen? Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta inte det för mina tankar dödar mig just nu!!!
''Allt är bra'' - Det är inte bra alls, snälla hjälp mig...
''Jag är bara trött'' - Jag orkar inte mer.
''Jag har redan ätit'' - Jag svälter mig själv.
''Gå härifrån!!!!'' - Visa mig att du bryr dig tillräckligt mycket för att stanna kvar.
''Jag mår bättre nu jag lovar'' - Det har aldrig vart så illa.
''Jag är okej'' - Jag vill bara försvinna!!!!!
Är det denna personen jag står i en kamp inför varje dag? Isåfall vill jag inte ha med mig henne i mitt 2013. Nej, jag tänker inte göra det, jag ska inte så är det bara!!!
Men precis så kände jag varje dag. Så nu frågar jag mig själv..... är det värt det?! NEJ! Absolut inte. Så hur ska jag nu vända detta då? Hmmm... jo, jag tänker skriva ner 10 fördelar med att vara frisk och må bra! Är ni med mig?!
*Man blir gladare och orkar mer
*Man kan träna för att det är kul och inte använda det som ett tvång.
*Man kan träffa och umgås med vänner istället för att isolera sig själv
*HÄLSAN kommer ALLTID före fitness i alla lägen.
*Du slipper ha ångest och smärtor i kroppen
*Man ska äta för att få träna inte träna för att få äta!!! Mycket viktigt att komma ihåg..
*Man kan vara sig själv och slipper undanflykter och lögner
*Man slipper gråta varje dag
*Man riskerar inte att skada sig själv både fysiskt och psykiskt
*Alla förtjänar att må bra och livet är för kort för att vara något annat än lycklig!!!!!
